Förmiddagen bestod stalltjänst. Stackars Frejsan fick stå ut i flera timmar i vagnen och stallet. Det gick skapligt iaf. Hon sov sin förmiddagshalvtimme idag med så då var det bara att hinna göra så mycket under den stunden..
Kändes därmed som om hon borde tyckte det vore skönt att komma hem igen, efter att ha varit ute hela förmiddagen, men ack o ve! Arg som ett bi! Inte blev det bättre av att hennes far åkte hemifrån för att köra iväg en häst som skulle flytta. Hon skrek och grät som om världen höll på att rasa samman. Visste inte vad jag skulle göra och jag var så trött så fick lov att bryta ihop, blunda, hålla för öronen och tokgråta i två minuter. Sedan satte jag mig i hennes rum och började leka med hennes saker, och faktiskt så kom hon så småningom och satte sig bredvid och lekte hon med. Efter det var hon glad hela eftermiddagen. Hon sov sin lur på lite drygt en timme och jag fick duscha och vila lite. Sedan hade vi hur mysigt som helst ända tills Johan kom hem igen. Och ja, faktiskt ända tills hon skulle sova. Vilken lycka!!!!!!!!
Upptäckte för övrigt att hon håller på att få en liten tand till. Kan såklart vara en del av det onda. Låt oss hoppas på det!
För övrigt så har lilla gumman tagit hela femton steg idag! Hon är så mallig över det, kollar verkligen så att både mamma och pappa ser henne, så reser hon sig, och nåde oss om vi försöker hjälpa henne så hon inte ska ramla. Nej, nej, kan själv! Bästa tjejen!
Hon lär sig mycket, det är mycket som händer hela tiden. Visst ger det sig uttryck i sömnen också på natten..
SvaraRaderaMen på dagen, du kanske har en lösning där. Gå undan lite så hon får lov att fundera på var du är och så hon kan leta på dig..
Om du går undan så varje gång hon är tokarg så kanske hon så småningom begriper att du inte accepterar det beteendet? Inte vet jag, värt att prova?
Ja det är klart att det är mycket händer i hennes liv. Nätterna funkar ju rätt så bra ändå.
RaderaJo jag får väl prova det om dagarna. Ibland klänger hon bara på mig och skriker oavsett vad jag gör. Och när vi ska äta och hon blir galen är det lite svårt att gå iväg.. Men men..
hittade detta på barntotal.se:
SvaraRadera"Fråga: Hej! Vet inte var jag ska börja. Är mamma till en gosse på snart 11 månader. Älskar detta lilla över allt annat, men blir bara så trött ibland att det spelar över o jag blir frustrerad. Min son har nämligen blivit väldigt "egen" om man kan kalla det så. Han jämrar sig och gnäller mesta av tiden då han är vaken och blir arg så fort han ska bytas på, kläs, matas, åka vagn mm. Jag kan inte lämna rummet förrän han börjar gråta. Är det någon utvecklingsfas han är inne i som är normalt? Bara känner att det är så tidigt,,,han är ju bara 11 månader. Vet inte om det är detta som även har påverkat mej som mamma. Har tappat lusten lite grann och har inte direkt orken till att vilja göra något.
Svar: Hej! Det du beskriver är ganska vanligt men kan var ganska påfrestande.Din son har kommit in i en utvecklingsfas som innebär att han inser att han är en egen liten person. En del bara passerar detta utan att man märker det och vissa gör precis som din son och protesterar i alla situationer. Han blir rädd när du lämnar honom så visa eller ta med honom .han blir arg och frustrerad när det inte blir som han tänkt sig. Men denna fas kommer snart att gå över. MVH Birgitta, chefsjuksköterska "
Hmm tja till viss del stämmer det säkert, eller ja det stämmer säkert men visar sig ju inte riktigt så på henne. Hon är ju jättemammig men ändå inte. Vi får väl se vad som händer i framtiden.. Har ju haft humör sedan hon inte ens var född.. Fast lite värre än vanligt just nu.
Radera